Igår hade jag, Emma och Adrijana en smart diskussion om varför man kan stå ut länge med att det är stökigt hemma, men till slut blir helt galen för att det är så himla stökigt helt plötsligt. Det är helt enkelt så att man vill ha någonstans att lägga saker! Så länge det finns en liten tom yta så är det lugnt, då får det ju plats att lägga dit vad man nu känner för att lägga ifrån sig. Men så fort det är fullt överallt, alltså att man inte längre kan lägga ifrån sig saker på nya ytor, så blir man helt galen! Visst stämmer det ganska bra? :D