Mamma och pappa. Undra varför de flesta säger mamma före pappa? Kanske klingar bättre? Eller så kanske mamma står en närmre..? Hursomhelst. Mina föräldrar är fina föräldrar som alltid har funnits där. Jag har fått både bra och dåliga sidor från båda, såklart. Från pappa har jag nog fått funderandet, vi tänker båda väldigt mycket. Mamma är nog mer en känslomänniska. Och jag är någonstans mittemellan. Mitt ansikte kommer nog mest från pappas sida och kroppen är som mammas, vi har typ samma figur, storlek och är i princip lika långa. Beter oss ganska lika och tänker ganska lika. Det är knäppt det där med grejer man tar efter fast man inte tänker på det. Kroppsspråk till exempel. En gång stod jag och mamma på varsin sida av köket, så kom min kusin in och påpekade att vi stod exakt likadant. Absolut inget jag hade tänkt på och säkert inte hon heller. Inget medvetet val direkt :)

Folk säger allt oftare att jag är så lik min mamma. Samtidigt är jag farmor upp i dagen när hon var ung. Ganska häftigt sånt där :)

Haha, inte den absolut snyggaste bilden kanske, men jag orkade faktiskt inte leta igenom mina tusentals bilder :)