Började tänka på det här igår och blev så full i skratt att jag var tvungen att leta fram texten i min gamla blogg. Säkert inte alls lika roligt att läsa om, men hjälp vad jag skrattade när jag såg det! Skrivet 10 september 2008 kl 19:27.

"Åh, det var så himla roligt igår. Jag och Dennis var jättetrötta efter maten och låg och kollade på tv. Inget vettigt som vanligt, men till slut zappade vi över till Örebros lokalkanal. Där var det ett gäng damer och herrar typ i 30-40-årsåldern som sjöng gospel (med groovy komp på cd alternativt kassettband, hippt som bara den!). En av männen var verkligen jättepepp och dansade loss och smilade som en galning. De andra var inte riktigt lika på, men de hade väl tvingats lära sig koreografin de också. Och det såg så fantastiskt roligt ut så jag höll på att skratta ihjäl mig, tårarna bara sprutade. Det ser så himla fånigt ut när folk som inte kan dansa tvingas se käcka och glada ut samtidigt som de kämpar med den gemensamma koreografin och missar hälften av stegen, det är så uppenbart att de bara vill sjunka genom marken. Han som var käckast av alla verkade vara någon slags självutnämnd ledare, han sjöng lead på några låtar. Och visst, han kunde sjunga, men snälla, snälla. Om man inte kan waila ska man helst inte göra det i varannat ord. Det är inte snyggt. Visserligen är jag inget fan av wailning överhuvudtaget, kanske för att jag inte kan själv, vem vet. Men roligast var nog trots allt den"spontana" dansen, haha.Jag skulle ha spelat in det kollat på det en regnig dag när jag behövde piggas upp :)"