Något jag minns tydligt är när jag och Dennis började bli kära i varandra. Vi hade båda förhållanden som vi avslutade eftersom vi hade träffat varandra, men det var nog bara en tidsfråga innan de hade tagit slut ändå eftersom det inte funkade.. Vi hade gått nästan en hel höst på folkhögskolan innan vi upptäckte varandra eller vad man ska säga. Visst hade vi pratat lite, men båda hade nog tänkt att den andre inte var någon man skulle passa att umgås med riktigt. Men det visade sig vara helt fel när vi började prata, på riktigt. Vi hade massor att prata om och jag minns att vi satt i skolans kök en eftermiddag när de flesta hade gått hem, och bara pratade. Jag frös som vanligt, så jag fick värma händerna på hans kaffekopp. Hur mysigt som helst och ingen av oss ville gå hem. Känslorna blommade upp väldigt snabbt och innan vi hade sagt att vi var ett par fick vi ju smyga lite med det, haha. Men det märktes nog ändå kan jag tänka mig. Från att knappt ha pratat med varandra till att helt plötsligt sitta bredvid varandra och leta efter varandras händer i smyg kanske märks? ;)