Idag fyller finaste Maria 25 år! Eftersom vi inte kan träffas hursomhelst så får jag försöka gratta på lite olika sätt på internet istället, så hon ska känna sig uppvaktad av mig ändå, haha :) Kika in på hennes blogg och säg grattis vettja!

Här är ett av mina favoritkort på oss när vi var på Cypern för snart 4 år sen.

Jag är så himla glad att jag träffade världens finaste Maria för 4,5 år sen. Hon vet verkligen vad jag behöver och förstår mig bättre än någon annan (kanske för att vi är väldigt lika) och idag fick jag ett superfint uppmuntringskort av henne bara för att, jag blev jätteglad och väldigt rörd för hon hade skrivit så fint :) Kika in i hennes blogg, hon är en otroligt fin vän! <3

Jag har ju inte mått så bra i veckan, känner mig fortfarande lite nere. Igår åkte Dennis till Linköping och hälsade på en kompis och jag tyckte att det var extremt jobbigt att vara ensam hemma, mycket värre än vanligt. Ibland kan det ju vara skönt att vara själv ett tag, men inte den här gången. Egentligen skulle han ha stannat till imorgon, men när han hörde i telefonen att jag inte mådde bra, utan att jag egentligen sa så mycket, så bestämde han sig för att överraska mig och åka hem idag istället. Behöver jag säga att jag verkligen älskar honom?

Nu har jag fått tillåtelse av makarna att lägga upp bilder från det fantastiskt fina bröllopet mellan en av mina allra bästa vänner och hennes Kristian. Så här kommer en bildbomb :)

Så himla synd att den här bilden är suddig, de ser så kära och lyckliga ut :)
















Jag och den vackra bruden


Brudens far håller tal


Brudparets föräldrar spexar


Marias fantastiskt söta farmor. Och min plats vid bordet, någon som kan gissa temafärgerna? ;)


Brudparet skulle svara på frågor om dem och hålla upp skon för den det stämde bäst in på. De var oftast överens :) Kristians snygga skor:


Som den trummis han är fick Kristian spela på ett live-trumset. Fantastiskt fint!


Valsen...


... som spårade ur lite :P




Godis- och fruktbuffé, snyggt!




Och Maria. SJÄLVKLART ska ni få bilderna. De här och många till!

Har varit på vääärldens finaste bröllop i helgen. Maria fick sin Kristian och allt passade dem perfekt. Hur fina som helst, vet inte hur många gånger jag blev rörd till tårar. Jag och Liv satt och snyftade ikapp, haha :) Vill inte lägga ut några bilder på brudparet innan jag vet om det är okej för dem eller inte, det förstår ni säkert! Men en detalj kan jag bjuda på. Brudens urtjusiga sko!

En gång i tiden var jag aktiv på helgon, det var flera år sen sist, brukar gå in där lite då och då och nu hittade jag texten till en låt jag skrev för typ tre år sen. Låten är faktiskt väldigt fin, borde spela in den någon gång. Tänk er lugnt, lite svävande och mycket piano. Tror faktiskt att jag satt och spelade och kom på melodin och kompet först, texten kom senare för ovanlighetens skull.. Det var ganska längesen jag skrev en låt sist. Eller ja, jag och Emma skrev ju SMASK-låten nu i vintras, men det är inte riktigt samma sak ;) Det känns lite som jag blottar mig här, blev lite tårögd när jag läste faktiskt. Jag och Dennis hade varit tillsammans i ungefär ett halvår när jag skrev den.. Den kanske inte säger så mycket för er, men för mig gör den det.


En ensam själ, jag är på flykt
Jag fryser alltid så
Jag är beredd att försvinna, beredd att gå
När du ber mig komma in

Du viskar svagt, jag tar din hand
Du leder mig långt bort
Min iskalla i din varma hand
Din trygghet blir mitt hopp

Jag stannar, jag är kvar hos dig
Jag kan inte förstå
Hur kan jag våga stanna kvar?
Jag var beredd att gå

Du säger ”kom, jag värmer dig”
En filt, en kaffekopp
Men din blick är det enda som just nu
Kan smälta isen i min kropp

Jag somnar, jag är kvar hos dig
Jag kan inte förstå
Hur kan jag våga stanna kvar?
Som var beredd att gå

En ensam själ, jag var på flykt
En lätt kyss på min kind
Och min kyla smälter, rinner ut
Min hud blir varm mot din

När jag vaknar är du kvar hos mig
Nu börjar jag förstå
Jag kommer alltid stanna kvar
Jag kommer aldrig gå

Mina trogna läsare märker förstås att jag har ny design. Däremot kan jag inte ta åt mig äran för något annat än att det är jag som är fotograf. Allt annat har underbart duktiga Josefine fixat. Hon är en otroligt fin vän som jag har fått tack vare bloggen, så himla fin människa!

Och för att gå tillbaka till designtn. Jag är så grymt nöjd så det finns inte, tycker verkligen att det blev hur fint som helst! Känns verkligen som att hon har fångat mig! Och jag skulle aldrig kunna fixa det själv, så jag är dig evigt tacksam Josefine! Så gå in på hennes fantastiskt fina blogg nu och tala om för henne att hon har gjort en otroligt fin design till min blogg!

Hm. Av någon anledning ser inte jag headern om jag klickar mig runt i menyn eller kommer via bloglovin, gör ni det? Gå till bloggens startsida annars!

Åh, vad skönt det är att vara hemma i Örebro med Dennis igen. Har verkligen saknat honom. Men det kan säkert vara bra att hinna göra det någon gång ibland också :)

Tågresan gick bra alla 7 timmarna förutom när det var typ 10 min kvar till Örebro, då gick tåget sönder och vi blev stående i drygt en halvtimme.. Och väl framme på stationen såg jag bussen åka iväg när jag kom springandes med mina väskor.. Då blev jag riktigt sur, för det är likadant varje gång.. Orkade inte ens gå tillbaka till stationshuset, så jag tjurade ute i kylan istället, haha.

Idag har jag och Dennis kollat på förlovningsringar. Det står mellan två modeller nu, vi tänkte vänta någon vecka innan vi köper, för det kommer ett bättre erbjudande sen. Plus att jag behöver fundera, jag är mest kräsen ;P Hon i butiken var verkligen jättetrevlig och lagom på. Vi fick mycket hjälp, men inte för mycket, så henne gillade jag skarpt. Och Dennis sa nästan direkt efteråt att hon var en bra säljare, haha. Men han jobbar ju med sånt, så han har väl lite koll.


Har kollat mest på den här och en till, men jag hittar inte den på sidan (kommer knappt ihåg hur den såg ut), kanske ett tecken på att jag vill ha den här? Den andra var liknande, men lite mjukare kanter typ.

Vi var även på systemet en sväng, tillsammans med alla andra i stan kändes det som. Sjukt lång kö till alla kassor. Men vi såg en snygg karl med lockig hockeyfrilla som livade upp lite iaf, haha. Efter det åkte vi till Willys för att storhandla. Vi fick mycket mat för inte alltför mycket pengar, alltid bra. Så nu har vi välfyllt kylskåp, frys och skafferi igen.

Ibland, oftast när jag är lite lagom övertrött, så får jag världens skrattattack och kan typ inte sluta skratta även fast det jag skrattar åt säkert inte skulle vara särskilt roligt en annan gång. Jag hade en sån nyss, jag skrattade så jag fick ont i magen och Dennis tyckte att jag var helt knäpp, haha. Fast det var faktiskt lite hans fel/förtjänst att jag skrattade så mycket. Inatt, när jag inte kunde somna, kom han med förslaget att jag skulle lägga mig på mage med armarna i kors under kroppen så huvudet kom en bit upp från madrassen. Och sen skulle jag trycka huvudet mot kudden som stod mot väggen. Svårt att förklara, men ni kanske fattar ungefär? Det såg så sjukt obekvämt ut, så nyss skrattade jag bara jag tänkte på det. Och så tvingade jag honom att göra så igen och då höll jag nästan på att bryta ihop av skratt. Det låter säkert inte så roligt, men be någon att lägga sig sådär så får du se själv hur roligt det ser ut, hahaha.

En annan gång när jag hade en liknande skrattattack, om inte värre, var när jag gick på folkis i Motala. Jag och Maria skulle åka till Cypern och satt tillsammans med Dennis inne på polisstationen i väntan på att få fixa pass. Helt plötsligt sa Maria "ånej, där är mitt ex!" när det gick förbi någon utanför. Sen kom han in och när jag såg honom höll jag på att dö av skratt, det var så himla oväntat att det skulle vara en medelålders mellanösternman med långt skägg, kaftan och rolig hatt. Och så ljög hon ihop någon störd historia om vad som hade hänt. Vi gjorde det ofta i Motala. Vi kunde ljuga ihop jättekonstiga grejer och låtsas att vi var helt seriösa för att se hur långt vi kunde dra det innan folk fattade att det var något galet. Har inte gjort det med någon varken före eller efter, haha. Det är nog bara Maria som lockar fram mina knäppaste sidor kanske. Dennis tyckte nog att vi var väldigt konstiga då, men än har jag inte lyckats skrämma iväg honom, så han stannar nog ;)

Såhär roligt hade jag och Maria på trampboaten när vi var på Cypern. Där ägnade vi väldigt mycket tid och kraft åt att prata så dålig engelska som möjligt. Typ direktöversätta från svenska så det blir helt fel. Trampboat är alltså trampbåt och inget annat, haha.



En kväll skulle vi dricka drinkar och här testade vi brandy sour som den knäppa reseledaren rekommenderade. Så äcklig var den, haha. Så det var inte så lätt att hålla sig för skratt då heller.


Maria älskade den lika mycket som jag gjorde..

Obeservera förresten att vi bara har våra koftor på ena armen! Vi hade gjort hennatatueringar som var tvungna att torka. Men det var lite kallt när vi satt och åt middag, så koftan fick åka på. Men bara halva, haha.

Precis när jag behövde det som mest skickade Dennis ett jättegulligt sms. Det stod bara "<3" men det gjorde mig jätteglad. Det kallar jag kärlek :)

Igår när jag var ute och gick så tog jag svängen genom skogen och kom ut vid ett villaområde. På en tomt var det en man som gick och klippte gräset. Inget konstigt med det tänkte jag och tittade åt andra hållet en stund. Sen kollade jag tillbaka igen och såg att hans lilla son på kanske 4 år gick efter med sin lilla plastgräsklippare och tillhörande hörselkåpor och ville vara precis som sin pappa. Så sött!


Gräsklippare från brleksaker.se.

Har suttit ute tills nu. Vi grillade fläskfile och åt potatissallad vid åttatiden. Då satt jag ute i jeanskjol och linne. Under kvällens gång har jag tagit på mig en tröja och ett par tights. Och det räckte för att inte frysa. Så himla mysigt med varma sommarkvällar. Vi har lyssnat på massa bra musik och bara haft det allmänt mysigt och pratat gamla minnen. Jag älskar min fästman ;) Eller fjås som det heter på jämtska, haha. Så fult!

På midsommaraftonskvällen ställde Dennis en stor fråga. Den var väldigt oväntad och jag har nog fortfarande inte riktigt förstått det. Jag går omkring och ler fånigt och har fjärilar i magen. Varje gång jag tänker på de fina orden han sa, vilket är nästan hela tiden, blir jag alldeles varm i hjärtat och känner mig verkligen nykär igen.


Frågan var: vill du förlova dig med mig? Jag svarade ja.